Vart är jag på väg egentligen?

Vaknar du upp ibland och undrar vad du håller på med? Är känslan överväldigande stark eller är den mer som en molande värk i ditt inre? Om du får den känslan, vad brukar du göra åt den?

Jag vet svaret i 98% av fallen. Vi förtränger den, vi resonerar med oss själva med att vi har det bra, att andra kanske tycker det är bra. Vi säger till andra som vågar berätta om den att "men tänk på hur bra du har det. Egentligen." Vi försöker hitta en mening som med högdraget svärd massakrerar känslan inuti.
Forbes har nyligen publicerat en beklämmande artikel där man hävdar att 71% av befolkningen i USA inte är engagerade i sina jobb. Vidare hävdar man i samma artikel att konsensus bakom framgång är att jobba väldigt hårt. Problemet är att just det inte är speciellt motiverande, dock är det självuppfyllande eftersom de flesta företag tillåter att du jobbar precis hur hårt som helst.

En annan anledning är att företaget säljer sig själva när de går ut med jobbannonser. De säljer en vision, en kultur och mening i sina arbetsannonser och i sin reklam. När personen sedan börjar arbeta för företaget är smekmånaden över, företagets tillkortakommanden visar sig när den värsta romantiken lagt sig (symboliken med ett nytt kärleksförhållande mellan människor är slående) och plötsligt är den rosa dimman av förträfflighet borta.

Själv hävdar jag att vi ofta låter våra egna, men framförallt andras värderingar vägleda oss oftare än magkänslan. Vi får från ung ålder höra "vad vill du jobba med?", inte vad vi tycker är roligt eller vad vi är passionerade över. Vi får beröm när vi fått ett nytt jobb enligt parametrar som:

- Välbetalt
- Tryggt
- Hög status
- "Bra" företag

Så, hur kan företag göra för att locka till sig medarbetare där "smekmånaden" varar för evigt? Jo, genom att arbeta på relationen och låta medarbetarna vara delaktiga i företagets vision. En vision ska vara ganska diffus, ett mål som är så stort och brett att det aldrig går att uppnå det till 100% men som är grundläggande för vilken riktning företaget går i oavsett stort eller litet beslut. Dessutom är det imponerande ödmjukt att hela tiden arbeta med sina svagheter.